Morgonstund har guld i mun
Ska snart åka iväg till skolan, vann 25 spänn på en triss igår så tänkte byta in den mot en ny idag.
Tänk så underbart om jag kunde ha lite mer pengar. Skulle jag tjäna lite mer, eller vinna en slant så skulle allt gå till mina studier och kanske till att behandla min sjukdom.
Om jag hade ett helgjobb jag tjänade lite mer på skulle jag flytta på momangen. Skulle så gärna vilja flytta, det är bara ekonomin som hindrar mig. Jag trivs inte där jag bor. Jag trivs inte med människorna. Det kanske låter som vilken tonåring som helst som är trött på sina föräldrar, men det är inte så för mig. Det stadiet har jag redan passerat. Jag går verkligen inte ihop med några personer här, förstår inte alls hur de tänker. Det är som om alla är bittra och har förlorat hoppet om allt. Jag är inte sånn, jag vill brinna för mina drömmar. men det är rätt svårt när jag bara får negativ kritik och elaka kommentarer från sånna som egenligen skulle vara min "familj". Det här känns inte längre som ett hem. Jag bor här, men det är inte mitt hem. Vantrivs här, rent ut sagt. Pratar aldrig om mig själv eller vad jag verkligen vill, för jag vet att jag aldrig får nån av dem att stötta mig, dom snarare själper mig. Och jag tänker aldrig, aldrig ge upp! De här vet inte ens vad jag pluggar eller vad jag vill bli. De vet inte vad jag har jobbat med. De vet nästan ingenting om vem jag är längre. Jag tänker inte längre låta dem tvinga mig att vara någon jag inte är.
Jag är så glad att jag har mina vänner och att ni tror på mig! Ni betyder mest för mig! <3
Låt ingen annan få dig att tycka nått som du inte vill! Du får ALLTID tycka precis som du vill, men du måste också förstå och acceptera att andra inte tycker lika som dig
Tänk så underbart om jag kunde ha lite mer pengar. Skulle jag tjäna lite mer, eller vinna en slant så skulle allt gå till mina studier och kanske till att behandla min sjukdom.
Om jag hade ett helgjobb jag tjänade lite mer på skulle jag flytta på momangen. Skulle så gärna vilja flytta, det är bara ekonomin som hindrar mig. Jag trivs inte där jag bor. Jag trivs inte med människorna. Det kanske låter som vilken tonåring som helst som är trött på sina föräldrar, men det är inte så för mig. Det stadiet har jag redan passerat. Jag går verkligen inte ihop med några personer här, förstår inte alls hur de tänker. Det är som om alla är bittra och har förlorat hoppet om allt. Jag är inte sånn, jag vill brinna för mina drömmar. men det är rätt svårt när jag bara får negativ kritik och elaka kommentarer från sånna som egenligen skulle vara min "familj". Det här känns inte längre som ett hem. Jag bor här, men det är inte mitt hem. Vantrivs här, rent ut sagt. Pratar aldrig om mig själv eller vad jag verkligen vill, för jag vet att jag aldrig får nån av dem att stötta mig, dom snarare själper mig. Och jag tänker aldrig, aldrig ge upp! De här vet inte ens vad jag pluggar eller vad jag vill bli. De vet inte vad jag har jobbat med. De vet nästan ingenting om vem jag är längre. Jag tänker inte längre låta dem tvinga mig att vara någon jag inte är.
Jag är så glad att jag har mina vänner och att ni tror på mig! Ni betyder mest för mig! <3
Låt ingen annan få dig att tycka nått som du inte vill! Du får ALLTID tycka precis som du vill, men du måste också förstå och acceptera att andra inte tycker lika som dig
Kommentarer
Trackback
