hate it
Jag försöker att vara glad. jag försöker att ha den energin jag hade förut. Jag försöker stå emot.
Jag är så otroligt ledsen. Tårarna bara rinner och rinner. Jag försöker att vara glad, jag försöker men det går inte. Jag känner som att jag inte har nått att leva för längre. Varför skulle jag leva? Varför skaffade mina föräldrar mig överhuvud taget? Ännu sämre mår jag när jag ser min fula spegelbild, dels hur stor jag blivit och dels de genetiska delar ja alltid varit missnöjd med. Jag har ingen att prata med, ingen som skulle förstå, ingen som skulle vilja hjälpa mig.
Jag orkar inte ens träffa mina kompisar, för jag orkar inte anstränga mig och jag orkar inte låtsas att vara glad när jag egentligen mår piss och är jätteledsen. Jag är skiträdd för att leva själv och att bli lämnad, men ändå säger jag nej till att träffa mina vänner som jag tyvär inte känner så bra längre. Jag säger nej till chanser som de flesta i min ålder skulle ta. Jag vågar aldrig chansa eller satsa allt på nått. Har så dåligt självförtroende. Jag är rädd att misslyckas och jag tror aldrig att jag kommer att lyckas med någonting. Jag kan inte minnas att mina föräldrar någon gång har stöttat mig när det gäller mina drömmar, snarare tvärtom så har de fått mig att släppa iväg dem och jag tror nu att jag aldrig kommer att lyckas med nånting. Jag har inga intressen kvar, jag tycker inte nånting är roligt längre. Jag har tappat all energi och glöd för allt...önskar bara att jag vore någon annan.
Jag är så otroligt ledsen. Tårarna bara rinner och rinner. Jag försöker att vara glad, jag försöker men det går inte. Jag känner som att jag inte har nått att leva för längre. Varför skulle jag leva? Varför skaffade mina föräldrar mig överhuvud taget? Ännu sämre mår jag när jag ser min fula spegelbild, dels hur stor jag blivit och dels de genetiska delar ja alltid varit missnöjd med. Jag har ingen att prata med, ingen som skulle förstå, ingen som skulle vilja hjälpa mig.
Jag orkar inte ens träffa mina kompisar, för jag orkar inte anstränga mig och jag orkar inte låtsas att vara glad när jag egentligen mår piss och är jätteledsen. Jag är skiträdd för att leva själv och att bli lämnad, men ändå säger jag nej till att träffa mina vänner som jag tyvär inte känner så bra längre. Jag säger nej till chanser som de flesta i min ålder skulle ta. Jag vågar aldrig chansa eller satsa allt på nått. Har så dåligt självförtroende. Jag är rädd att misslyckas och jag tror aldrig att jag kommer att lyckas med någonting. Jag kan inte minnas att mina föräldrar någon gång har stöttat mig när det gäller mina drömmar, snarare tvärtom så har de fått mig att släppa iväg dem och jag tror nu att jag aldrig kommer att lyckas med nånting. Jag har inga intressen kvar, jag tycker inte nånting är roligt längre. Jag har tappat all energi och glöd för allt...önskar bara att jag vore någon annan.
Längtar tillbaka
Mycket har hänt.
Jag längtar tillbaka till förut.
Du försöker att ta dig in i mitt liv. Jag hatar dig mer än allt annat. Jag trodde aldrig mer jag skulle behöva se dig. Ge fan i mina närmaste och ge fan i mig. Du har redan förstört tillräckligt din falska, patetiska skit. Nog om det jag tänker inte ödsla mer tid på dig nu.
Jag har börjat fundera på vem jag är egentligen. Är nere i en dålig period igen. Det känns så hopplöst eftersom jag vet att min mamma aldrig skulle bry sig. Pratade ut till henne i veckan om hur dåligt hon kan få mig må. Hon tvingar mig att vara nån jag inte är eftersom jag måste göra som hon säger och prata som hon tycker annars blir hon arg. Men jag är inte som hon, Hon får mig att bli jättestressad. jag fattar inte varför hon gör så när hon vet att jag har en stressjukdom.
Har börjat undra om jag gör detta förgäves, men jag gör det för att få det bättre sen och för att jag vill. Det är priset som jag måste betala och jag gör det för jag vet att jag klarar det. Inget kan stoppa mig när det gäller den punkten. Det är bara det att det är jag som blir uttråkad och less tillslut och mina vänner med eftersom jag får mindre tid för dem. Hur länge kan dom ta det? Jag vill inte bli lämnad.
Jag längtar tillbaka. Hade gärna spolat bak tiden några år. Då det inte var samma bekymmer som nu. Då jag inte fick panik för allt. Då jag hade kontroll över allt. Då jag inte kände mig lika vuxen och tråkig. Saknar de tidiga morgnarna när jag gick upp vid 4 för att träna, kolla på internet för inspiration för att de andra i familjen inte skulle märka något. Det var bara jag som var vaken, det var bara jag som visste. Ingen annan märkte. Saknar hur min kropp var då. Då när jag gick ner 4kg i veckan. Då jag var tvungen att bära stora mjukiskläder för att ingen skulle se nått. Och ingen märkte nått, INGEN! Min syrra sa en gång att shit, du finns ju nästan inte. Det var när jag hade linne på mig eftersom jag ändå hade gått upp i vikt då. Men jag hade varit mindre, mycket mindre. Hon trodde inget om att jag inte åt. Det var min hemlighet. Min hemlighet att leva på grönt te. Jag hade en helt annan glöd då, hade mer energi trots att jag inte åt. Tränade hur mycket som helst och fick högsta betyg i mina ämnen och trots att jag inte åt någonting fanns den energin. Jag kände mig så stark, så säker. All energi jag behövde fick jag från inspiration att bli ännu mindre och att kliva upp på vågen och se hur kilona rasa. Bäst var det när jag vägde mindre på kvällen än på morgonen. Då kunde jag somna gott.
Nu äter jag, nu räknar jag inte kalorier, nu har jag blivit fet, nu har jag inte vågen framme, nu har jag inte samma energi längre. Känner mig mest hopplös. Skulle göra allt för att spola tillbaka tiden. Vågar inte sluta äta. Är rädd att inte klara det, är rädd att inte få nån energi utan mat, men innerst inne vet jag att det är tvärtom. Det är maten som gör mig fet och slö. Det var att inte äta som gav mig energi och glöd.
Jag längtar tillbaka till förut.
Du försöker att ta dig in i mitt liv. Jag hatar dig mer än allt annat. Jag trodde aldrig mer jag skulle behöva se dig. Ge fan i mina närmaste och ge fan i mig. Du har redan förstört tillräckligt din falska, patetiska skit. Nog om det jag tänker inte ödsla mer tid på dig nu.
Jag har börjat fundera på vem jag är egentligen. Är nere i en dålig period igen. Det känns så hopplöst eftersom jag vet att min mamma aldrig skulle bry sig. Pratade ut till henne i veckan om hur dåligt hon kan få mig må. Hon tvingar mig att vara nån jag inte är eftersom jag måste göra som hon säger och prata som hon tycker annars blir hon arg. Men jag är inte som hon, Hon får mig att bli jättestressad. jag fattar inte varför hon gör så när hon vet att jag har en stressjukdom.
Har börjat undra om jag gör detta förgäves, men jag gör det för att få det bättre sen och för att jag vill. Det är priset som jag måste betala och jag gör det för jag vet att jag klarar det. Inget kan stoppa mig när det gäller den punkten. Det är bara det att det är jag som blir uttråkad och less tillslut och mina vänner med eftersom jag får mindre tid för dem. Hur länge kan dom ta det? Jag vill inte bli lämnad.
Jag längtar tillbaka. Hade gärna spolat bak tiden några år. Då det inte var samma bekymmer som nu. Då jag inte fick panik för allt. Då jag hade kontroll över allt. Då jag inte kände mig lika vuxen och tråkig. Saknar de tidiga morgnarna när jag gick upp vid 4 för att träna, kolla på internet för inspiration för att de andra i familjen inte skulle märka något. Det var bara jag som var vaken, det var bara jag som visste. Ingen annan märkte. Saknar hur min kropp var då. Då när jag gick ner 4kg i veckan. Då jag var tvungen att bära stora mjukiskläder för att ingen skulle se nått. Och ingen märkte nått, INGEN! Min syrra sa en gång att shit, du finns ju nästan inte. Det var när jag hade linne på mig eftersom jag ändå hade gått upp i vikt då. Men jag hade varit mindre, mycket mindre. Hon trodde inget om att jag inte åt. Det var min hemlighet. Min hemlighet att leva på grönt te. Jag hade en helt annan glöd då, hade mer energi trots att jag inte åt. Tränade hur mycket som helst och fick högsta betyg i mina ämnen och trots att jag inte åt någonting fanns den energin. Jag kände mig så stark, så säker. All energi jag behövde fick jag från inspiration att bli ännu mindre och att kliva upp på vågen och se hur kilona rasa. Bäst var det när jag vägde mindre på kvällen än på morgonen. Då kunde jag somna gott.
Nu äter jag, nu räknar jag inte kalorier, nu har jag blivit fet, nu har jag inte vågen framme, nu har jag inte samma energi längre. Känner mig mest hopplös. Skulle göra allt för att spola tillbaka tiden. Vågar inte sluta äta. Är rädd att inte klara det, är rädd att inte få nån energi utan mat, men innerst inne vet jag att det är tvärtom. Det är maten som gör mig fet och slö. Det var att inte äta som gav mig energi och glöd.
Så fin!
Trodde inte detta om mig själv. Men har fått syn på en riktigt fiiiin kille. Åh, jag undrar om han e singel. Har pratat med han några gånger. Men absolut inget om romantik. När jag verkligen gillar någon kan jag bli väldigt blyg, så därför har killar trott att jag inte är ett dugg intresserad. Men jag är bara blyg! Men kan förstå för jag visar inte direkt upp blyghet annars. Iaf.... när han ler vill jag bara se mer, men vänder efter ett tag bort blicken eftersom jag är så blyg. Jag blir svimfärdig och får svårt att koncentrera mig på vad jag gör och att stå upp. Jag tror inte alls att han har sett mig på det viset, men jag önskar det.
Men jag har inte vågat säga något, för det har aldrig kommit något bra tillfälle. Alla tillfällen som varit har varit väldigt olämpliga. Har hört att den som väntar på det rätta tillfället väntar förgäves. Så jag ger upp istället. Jag vet att jag aldrig kommer att säga nått om det till honom. Jag önskar att han kunde säga nått till mig. Men tänk om han skulle tänka likadant. Tänk så många som egentligen gillar varandra men inte vågar säga nånting. Äh, han har säkert redan flickvän, han verkar ju så fin så varför skulle han vara singel. Och om han skulle vara singel skulle han ändå inte vilja vara tillsammans med fula, äckliga mig. Men jag får alltid drömma. Kan inte sluta tänka på honom. Riktigt, riktigt fin! Han är en som jag skulle kunna tänka mig att vakna upp bredvid varje morgon och gå genom allt i hela världen.
Jag vill ha en kille som jag kan bo med var som helst i hela världen, huvudsaken vi är tillsammans så klarar vi allt. Ett sånt förhållande är jag ute efter, annars får det va.
Men jag har inte vågat säga något, för det har aldrig kommit något bra tillfälle. Alla tillfällen som varit har varit väldigt olämpliga. Har hört att den som väntar på det rätta tillfället väntar förgäves. Så jag ger upp istället. Jag vet att jag aldrig kommer att säga nått om det till honom. Jag önskar att han kunde säga nått till mig. Men tänk om han skulle tänka likadant. Tänk så många som egentligen gillar varandra men inte vågar säga nånting. Äh, han har säkert redan flickvän, han verkar ju så fin så varför skulle han vara singel. Och om han skulle vara singel skulle han ändå inte vilja vara tillsammans med fula, äckliga mig. Men jag får alltid drömma. Kan inte sluta tänka på honom. Riktigt, riktigt fin! Han är en som jag skulle kunna tänka mig att vakna upp bredvid varje morgon och gå genom allt i hela världen.
Jag vill ha en kille som jag kan bo med var som helst i hela världen, huvudsaken vi är tillsammans så klarar vi allt. Ett sånt förhållande är jag ute efter, annars får det va.
Jag vill inte leva ensam längre.
Jag är trött på att vara singel, men jag vill inte leta efter nån. Det är då det inte brukar gå bra.
Ensamhet skrämmer mig. Jag gillar inte att vara ensam. Jag drömmer om att flytta till ett stort hus med många rum och många trevliga grannar. Många barn och stor släkt. Många vänner som kommer över.
Om det inte vore för att jag pluggade skulle jag bli tokig av att bara stanna hemma så här många helger. Jag saknar mina vänner. Jag saknar förra vintern när vi var ute och festade ihop varenda helg och ibland i veckorna. Vi hade så mycket kul. Men jag mår mycket bättre i psyket sen jag slutade med alkoholen och festerna och började med yoga igen.
Har kemitenta på måndag. Har pluggat till den hela dagen idag tills nyss. Imorrn tänker jag inte plugga ett dugg. Nu får det gå som det går. Jag har svårt att ta in nått mer nu.
Vi har inte hittat nån lägenhet än. Det går inte som vi vill riktigt just nu. Jag hoppas verkligen att jag kommer att få en egen uthyrningsdel och att vi kommer att trivas i lägenheten. Det gäller bara att hitta någon.
På onsdag ska vi göra en inte så trevlig grej. Ända sen jag fick reda på vad vi skulle göra har mina psykiska och sjuka tankar kommit mer och mer. Vi ska labba en obligatorisk labb och då ska vi VÄGA oss. Jag vågar inte det. Jag är rädd att jag hamnar tillbaka i mina ätstörningar då. Inte nog med att vi ska väga oss. Alla i min labbgrupp kommer ju att se vad jag väger. Shit, vad fan ska jag göra? Hur klarar folk av sånt där? Kan dom verkligen tvinga mig för att klara kursen? Jag fattar ju själva principen och vad vi ska räkna ut. Jag förstår! Så varför i helvete måste jag ställa mig på den apparaten som har förstört så mycket i mitt liv!? Nu när jag vet att jag har gått upp i vikt också. Fan jag vill inte.
Ensamhet skrämmer mig. Jag gillar inte att vara ensam. Jag drömmer om att flytta till ett stort hus med många rum och många trevliga grannar. Många barn och stor släkt. Många vänner som kommer över.
Om det inte vore för att jag pluggade skulle jag bli tokig av att bara stanna hemma så här många helger. Jag saknar mina vänner. Jag saknar förra vintern när vi var ute och festade ihop varenda helg och ibland i veckorna. Vi hade så mycket kul. Men jag mår mycket bättre i psyket sen jag slutade med alkoholen och festerna och började med yoga igen.
Har kemitenta på måndag. Har pluggat till den hela dagen idag tills nyss. Imorrn tänker jag inte plugga ett dugg. Nu får det gå som det går. Jag har svårt att ta in nått mer nu.
Vi har inte hittat nån lägenhet än. Det går inte som vi vill riktigt just nu. Jag hoppas verkligen att jag kommer att få en egen uthyrningsdel och att vi kommer att trivas i lägenheten. Det gäller bara att hitta någon.
På onsdag ska vi göra en inte så trevlig grej. Ända sen jag fick reda på vad vi skulle göra har mina psykiska och sjuka tankar kommit mer och mer. Vi ska labba en obligatorisk labb och då ska vi VÄGA oss. Jag vågar inte det. Jag är rädd att jag hamnar tillbaka i mina ätstörningar då. Inte nog med att vi ska väga oss. Alla i min labbgrupp kommer ju att se vad jag väger. Shit, vad fan ska jag göra? Hur klarar folk av sånt där? Kan dom verkligen tvinga mig för att klara kursen? Jag fattar ju själva principen och vad vi ska räkna ut. Jag förstår! Så varför i helvete måste jag ställa mig på den apparaten som har förstört så mycket i mitt liv!? Nu när jag vet att jag har gått upp i vikt också. Fan jag vill inte.
Mycket som har hänt
Har inte bloggat på mycket länge för jag har haft så mycket i mina tankar och har inte vetat vad jag känner inför nånting, så det hade blivit svårt att skriva nått.
Jag har ingen aning om vart jag bor om ett halvår, men jag hoppas det blir bra. Insett att jag måste skaffa ett nytt jobb med bekvämare arbetstider för jag kommer att behöva pengarna. Anledningen till att jag slutat med mitt var att jag klarar inte att gå upp så tidigt och bara jobba så lite längre. Restiden tog nästan lika lång tid som jag jobbade. Jag skulle kunna jobba hela dagen istället om jag slapp gå upp klockan tre på morgonen.
Fick resultatet från min första tenta, högsta betyg :) blev väldigt glad av det. Jag behövde nån positiv feedback för jag vet inte hur många gånger jag har tänk att hoppa av för att jag inte orkar. Nu gäller det att fokusera på kemin och fysiken. Är orolig inför de tentorna, jag tror att de kommer att bli svårast.
Läste nyss att Reza åkt ut ur idol. Det tycker jag var synd, för jag tycker hon är så himla duktig. ´
Ska på yoga ikväll, det var länge sen nu eftersom jag bland annat blev toksjuk och så har det varit inställt.
Jag har ingen aning om vart jag bor om ett halvår, men jag hoppas det blir bra. Insett att jag måste skaffa ett nytt jobb med bekvämare arbetstider för jag kommer att behöva pengarna. Anledningen till att jag slutat med mitt var att jag klarar inte att gå upp så tidigt och bara jobba så lite längre. Restiden tog nästan lika lång tid som jag jobbade. Jag skulle kunna jobba hela dagen istället om jag slapp gå upp klockan tre på morgonen.
Fick resultatet från min första tenta, högsta betyg :) blev väldigt glad av det. Jag behövde nån positiv feedback för jag vet inte hur många gånger jag har tänk att hoppa av för att jag inte orkar. Nu gäller det att fokusera på kemin och fysiken. Är orolig inför de tentorna, jag tror att de kommer att bli svårast.
Läste nyss att Reza åkt ut ur idol. Det tycker jag var synd, för jag tycker hon är så himla duktig. ´
Ska på yoga ikväll, det var länge sen nu eftersom jag bland annat blev toksjuk och så har det varit inställt.
What is love?
Jag behövde verkligen inte det här nu. Jag har tenta på måndag jag måste fokusera på....
Mamma och pappa berättade idag att de ska skiljas. Jag vet inte alls vad som kommer att hända nu och jag har inte riktigt tid och fundera på det heller. Jag vet inte vad jag känner. Jag tycker synd om min lillebror, men vet inte riktigt vad han tänker eller känner, han säger ingenting.
Syrran gjorde slut med sin pojkvän idag också...
Underbart med sovmorgon :)
Klev inte upp förrän åtta idag. Känner mig mycket piggare, så jag tror att förkylningen (eller vad det nu är) är påväg bort. Tur är det eftersom jag går till klockan fem idag. Ikvälll ska jag titta på idol och kanske försöka hinna träffa en kompis som nyss varit utomlands. Lollos henne :)
Nu ska jag äta min yoghurt och sen åka iväg till skolan. Däcket är fixat :) Det är ett undantag att jag tar bilen till skolan, gör det fär att kunna sova bort förkylningen.
Nu ska jag äta min yoghurt och sen åka iväg till skolan. Däcket är fixat :) Det är ett undantag att jag tar bilen till skolan, gör det fär att kunna sova bort förkylningen.
Mammas pojkar
Har just kollat på mammas pojkar. Kollade på första programmet, sen var jag fast. En av mina favoriter åkte ut idag, Linda.
Åkte hem lite tidigare från skolan idag eftersom jag inte är helt frisk. Känner mig mest trött och får ont i lungorna om jag anstränger mig för mycket. Har tenta på måndag och har inte orkat plugga så mycket till den idag. Jag får göra det imorrn och i helgen.
Det har snöat idag :) och jag har kört punka på bilen :P första gången, men antaglien inte den sista. Förlåt till alla där ute som tyckte jag körde som en snigel idag hehe
Åkte hem lite tidigare från skolan idag eftersom jag inte är helt frisk. Känner mig mest trött och får ont i lungorna om jag anstränger mig för mycket. Har tenta på måndag och har inte orkat plugga så mycket till den idag. Jag får göra det imorrn och i helgen.
Det har snöat idag :) och jag har kört punka på bilen :P första gången, men antaglien inte den sista. Förlåt till alla där ute som tyckte jag körde som en snigel idag hehe
Vart tog humorn vägen?
Satt förut och tittade på parlamentet och jag skrattade inte en enda gång under den tiden jag såg. Skulle kolla på Circus möller när det var premiär, men var tvungen att byta kanal. Vart är humorn påväg? Det verkar som att komikerna bara försöker göra sig roliga på andras bekostnad. Istället för att göra nått kul så förlöjligar dom andra människor.
Är det alltid så nu för tiden på humorprogram eller hade jag bara otur som fick se just dom avsnitten? Har inte velat kolla på nå mer program sen jag såg de där två...
Är det alltid så nu för tiden på humorprogram eller hade jag bara otur som fick se just dom avsnitten? Har inte velat kolla på nå mer program sen jag såg de där två...
Hur blir det nu då?
Jag vet att jag inte bloggat på ett tag. Har haft fullt upp med plugg. När jag fått en stund ledigt har jag inte orkat slå igång datorn.
HJÄLP! Jag är sjuk! Jag brukar aldrig aldrig bli sjuk! Varför mår jag så här? Jag får inte vara sjuk. Jag har fysikdugga och kemiföreläsning imorrn. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Om man klarar duggan får man några poäng till tentan. Och jag lovar.... jag behöver verkligen dom poängen! För det har varit väldigt svårt med fysiken.
HJÄLP! Jag är sjuk! Jag brukar aldrig aldrig bli sjuk! Varför mår jag så här? Jag får inte vara sjuk. Jag har fysikdugga och kemiföreläsning imorrn. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Om man klarar duggan får man några poäng till tentan. Och jag lovar.... jag behöver verkligen dom poängen! För det har varit väldigt svårt med fysiken.
lite bloggning
Söndag idag. Jag är så glad att jag har sagt upp mig! Jag ser verkligen nu vad jobbet har gjort med mig. Jag borde inte ha varit så envis som jag varit med det här jobbet.
Har pratat med farmor idag, jag saknar henne. Måste åka och hälsa på henne nån dag. <3
Har pratat med farmor idag, jag saknar henne. Måste åka och hälsa på henne nån dag. <3
Varför kan jag inte sova när jag får?
Denna vecka och i fortsättningen tills tentorna är över kommer nog bli väldigt intensiva. Igår "hann" jag inte göra allt jag hade planerat, så jag känner mig väldigt stressad. Jag vaknade vid tre i morse och kunde omöjligt somna om så jag bläddrade genom en bok för att repetera hur man lär in och ut saker bäst(pedagogiskt ledarskap). Sedan började jag plugga fysik.
Håller på att repetera kapitel vi har gått genom. Jag har gjort klart optik och håller på med krafter. Jag skriver viktiga formler på färggranna, fina papper för att sedan sätta upp på väggen. Mycket effektivt, detta rekomenderar jag till andra som också pluggar! Oftast minns man ju sina affischer. Dom flesta brukar ju iaf minnas idolerna som hängde på väggen i barndomens dagar fast det var länge sen. Man lär ju sig att komma ihåg det man hör eller ser ofta. Tänk bara på alla låtar som man kan utantill, även fast man aldrig har försökt att lära in dem.
Håller på att repetera kapitel vi har gått genom. Jag har gjort klart optik och håller på med krafter. Jag skriver viktiga formler på färggranna, fina papper för att sedan sätta upp på väggen. Mycket effektivt, detta rekomenderar jag till andra som också pluggar! Oftast minns man ju sina affischer. Dom flesta brukar ju iaf minnas idolerna som hängde på väggen i barndomens dagar fast det var länge sen. Man lär ju sig att komma ihåg det man hör eller ser ofta. Tänk bara på alla låtar som man kan utantill, även fast man aldrig har försökt att lära in dem.
Jag vill inte bo här längre!!!
Jag har världens jävla huvudvärk idag och jag håller på att räkna matte eftersom jag snart har deadline på vissa delmoment. Jag har sovit svindåligt, varit igång och pluggat sen 5 i morse. Dessutom har jag feber.
Jag ber mina syskon att vara tysta, men nej då! Dom fortsätter och "skrika"(pratar och sjunger väldigt högt), till och med ändå högre. Jag känner huvudvärken spränger och matten går skit. Visst andra skulle kanske tänka att så gör småsyskon, men det var min äldre syrra som var värst! Hon är 23år! Då gör man inte så. Jag sa tillslut att om ni överhuvud taget bryr er det minsta om mig så snälla var tysta. Jag ber er aldrig om läxhjälp eller hjälp om någonting annat så det minsta ni skulle kunna göra för mig att bara vara tysta tills jag är klar med matten. (sen hade jag ju kunnat gått iväg nån annanstans eller ut, men jag måste sitta här vid datorn eftersom uppgifterna ligger på internet)
Min syster sa att hon skiter fullständigt i min utbildning eller om jag lyckas med det jag vill i livet eller inte. Tillslut orkar jag inte mer, tårarna rinner som forsar. Jag brukar inte gråta, men det här var droppen. Det gjorde så himla ont i mig eftersom jag tycker om henne. Jag trodde att hennes och min relation var som jag ser på den. Två systrar, två vänner som bryr sig om varandra och hjälper varandra. Nu när jag tänker efter är det inte mycket hon har hjälpt mig med, men däremot hjälper jag henne ofta. Skjutsar, hämtar, lånar ut grejer, fixar saker som hon inte vet hur det fungerar. osv. Alltid när hon gör nånting här där jag bor ska hon alltid ha beröm från "familjen".
- "Titta, vad duktig jag är som lagar middag. Det är faktiskt ganska komplicerat. Jag gör den godaste köttfärssåsen" brukar hon kunna säga.
Jag menar herre gud, hur svårt är det att göra köttfärssås?! Hennes smakar ju inte ens nånting eftersom hon inte har i nå kryddor, inte ens salt och peppar.
Vet nu iaf att hon inte gillar mig, hon verkar bara gilla sig själv.
Ett ex hörde av sig, jag visste inte ens att han hade kommit ut från fängelset. Hoppas han inte hör av sig mer. När jag svarade hörde jag att han inte va nykter. Om han fortsätter att höra av sig får jag byta nummer. Jag vill inte ha nått med det där folket att göra längre.
En dag på stan
Jag borde egentligen ha pluggat hela dagen, men jag orkar helt enkelt inte. Dålig ursäkt jag vet, men har feber av och till och känner mig hängig.
Jag gick på stan istället. Det vart en del köp. Var på apoteket en sväng. Sedan har jag köpt tre par nya stövlar(älskar stövlar och kunde inte låta bli) Sedan köpte jag jeansleggings, tröja och höga strumpor. Jag bara ääälskar jeansleggingsarna från cubus! Dom är dom bästa! Hur sköna som helst och jag fryser inte ett dugg trots höstrusket, så det fick bli ett par till sånna i en annan nyans.
Jag har som sagt gått upp i vikt och köper kläder med storleken M och ibland L. Köpte en sticketröja här om dagen och till min förvåning satt XS bäst på mig! "Den är nog felmärkt" tänkte jag. Nu när jag handlade min tröja var M och S för stora, så det fick bli en XS igen. Provade också en klänning, även den var på tok för stor i M. Har butikerna bytt till större storlekar eller är det jag som har blivit mindre? Jag ser inge mindre ut iaf.
Jag gick på stan istället. Det vart en del köp. Var på apoteket en sväng. Sedan har jag köpt tre par nya stövlar(älskar stövlar och kunde inte låta bli) Sedan köpte jag jeansleggings, tröja och höga strumpor. Jag bara ääälskar jeansleggingsarna från cubus! Dom är dom bästa! Hur sköna som helst och jag fryser inte ett dugg trots höstrusket, så det fick bli ett par till sånna i en annan nyans.
Jag har som sagt gått upp i vikt och köper kläder med storleken M och ibland L. Köpte en sticketröja här om dagen och till min förvåning satt XS bäst på mig! "Den är nog felmärkt" tänkte jag. Nu när jag handlade min tröja var M och S för stora, så det fick bli en XS igen. Provade också en klänning, även den var på tok för stor i M. Har butikerna bytt till större storlekar eller är det jag som har blivit mindre? Jag ser inge mindre ut iaf.
Cars
Har just tittat på bilar, älskar den filmen! :) Skulle egetligen ha pluggat mer än vad jag har gjort, men har haft så himla ont idag. Det får bli andra bullar imorrn. Då jäklar! Måste börja tentaplugga på riktigt på måndag så det blir förberedande imorrn + pluggning till ett prov.
Har reserverat biljetter till Michael Jacksson This is it! Ska bli kul att kolla på den.
God natt. Har ingen aptit idag. (har käkat glutet så mår piss)
