Rutoravlila

Jag känner inte längre min pappa. Jag vet inte vem han är. Vi pratar aldrig med varandra längre. Han håller allt han tänker inom sig tror jag. Allt från hans problem och sorger till roliga saker eller intressen. Och jag pratar inte med han för vad jag än säger så gör han sig "rolig" på min bekostnad eller ger mig ironi till svar.  Hur kommer det bli sedan? När jag inte längre bor hemma. Jag kommer förmodligen inte ha kontakt med någon av mina föräldrar, för vi har ingenting gemensamt. Pappa pratar inte med nån, han pratar nog inte ens med mamma. Det enda jag hör från honom är vardagssaker som: ska du ha middag? åker du med mamma imorrn? kan du mata katten? kan du åka och hämta brorsan/syrran? osv. Ingenting annat, inget glädjande, inga känslor. Jag är så avundsjuk på människor som säger att de hittar på roliga saker med familjen och att de älskar sina föräldrar. Jag skulle inte riktigt kunna sätta mig in i hur det skulle kännas.

Minns min födelsedag det här året som den värsta födelsedagen i mitt liv, förstår inte hur ni kunde göra så mot mig. Jag skulle aldrig kunna göra så mot någon annan medvetet. Ni fick mig att må så jävla dåligt.

I övrigt har den här dagen bara varit allmänt piss. Varit på dåligt humör, så köpte choklad på vägen hem..... inte bra!