Rutoravlila

Trodde inte detta om mig själv. Men har fått syn på en riktigt fiiiin kille. Åh, jag undrar om han e singel. Har pratat med han några gånger. Men absolut inget om romantik. När jag verkligen gillar någon kan jag bli väldigt blyg, så därför har killar trott att jag inte är ett dugg intresserad. Men jag är bara blyg! Men kan förstå för jag visar inte direkt upp blyghet annars. Iaf.... när han ler vill jag bara se mer, men vänder efter ett tag bort blicken eftersom jag är så blyg. Jag blir svimfärdig och får svårt att koncentrera mig på vad jag gör och att stå upp.  Jag tror inte alls att han har sett mig på det viset, men jag önskar det. 
     Men jag har inte vågat säga något, för det har aldrig kommit något bra tillfälle. Alla tillfällen som varit har varit väldigt olämpliga. Har hört att den som väntar på  det rätta tillfället väntar förgäves. Så jag ger upp istället. Jag vet att jag aldrig kommer att säga nått om det till honom. Jag önskar att han kunde säga nått till mig. Men tänk om han skulle tänka likadant. Tänk så många som egentligen gillar varandra men inte vågar säga nånting. Äh, han har säkert redan flickvän, han verkar ju så fin så varför skulle han vara singel. Och om han skulle vara singel skulle han ändå inte vilja vara tillsammans med fula, äckliga mig. Men jag får alltid drömma. Kan inte sluta tänka på honom. Riktigt, riktigt fin! Han är en som jag skulle kunna tänka mig att vakna upp bredvid varje morgon och gå genom allt i hela världen.

Jag vill ha en kille som jag kan bo med var som helst i hela världen, huvudsaken vi är tillsammans så klarar vi allt. Ett sånt förhållande är jag ute efter, annars får det va.