Jag vill inte leva ensam längre.

Jag är trött på att vara singel, men jag vill inte leta efter nån. Det är då det inte brukar gå bra.
    Ensamhet skrämmer mig. Jag gillar inte att vara ensam. Jag drömmer om att flytta till ett stort hus med många rum och många trevliga grannar. Många barn och stor släkt. Många vänner som kommer över.

Om det inte vore för att jag pluggade skulle jag  bli tokig av att bara stanna hemma så här många helger. Jag saknar mina vänner. Jag saknar förra vintern när vi var ute och festade ihop varenda helg och ibland i veckorna. Vi hade så mycket kul. Men jag mår mycket bättre i psyket sen jag slutade med alkoholen och festerna och började med yoga igen.

Har kemitenta på måndag. Har pluggat till den hela dagen idag tills nyss. Imorrn tänker jag inte plugga ett dugg. Nu får det gå som det går. Jag har svårt att ta in nått mer nu.
     Vi har inte hittat nån lägenhet än. Det går inte som vi vill riktigt just nu. Jag hoppas verkligen att jag kommer att få en egen uthyrningsdel och att vi kommer att trivas i lägenheten. Det gäller bara att hitta någon.

På onsdag ska vi göra en inte så trevlig grej. Ända sen jag fick reda på vad vi skulle göra har mina psykiska och sjuka tankar kommit mer och mer. Vi ska labba en obligatorisk labb och då ska vi VÄGA oss. Jag vågar inte det. Jag är rädd att jag hamnar tillbaka i mina ätstörningar då. Inte nog med att vi ska väga oss. Alla i min labbgrupp kommer ju att se vad jag väger. Shit, vad fan ska jag göra? Hur klarar folk av sånt där? Kan dom verkligen tvinga mig för att klara kursen? Jag fattar ju själva principen och vad vi ska räkna ut. Jag förstår! Så varför i helvete måste jag ställa mig på den apparaten  som har förstört så mycket i mitt liv!? Nu när jag vet att jag har gått upp i vikt också. Fan jag vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0