Rutoravlila

Jag har världens jävla huvudvärk idag och jag håller på att räkna matte eftersom jag snart har deadline på vissa delmoment. Jag har sovit svindåligt, varit igång och pluggat sen 5 i morse. Dessutom har jag feber.
     Jag ber mina syskon att vara tysta, men nej då! Dom fortsätter och "skrika"(pratar och sjunger väldigt högt), till och med ändå högre. Jag känner huvudvärken spränger och matten går skit.  Visst andra skulle kanske tänka att så gör småsyskon, men det var min äldre syrra som var värst! Hon är 23år! Då gör man inte så. Jag sa tillslut att om ni överhuvud taget bryr er det minsta om mig så snälla var tysta. Jag ber er aldrig om läxhjälp eller hjälp om någonting annat så det minsta ni skulle kunna göra för mig att bara vara tysta tills jag är klar med matten. (sen hade jag ju kunnat gått iväg nån annanstans eller ut, men jag måste sitta här vid datorn eftersom uppgifterna ligger på internet)
    Min syster sa att hon skiter fullständigt i min utbildning eller om jag lyckas med det jag vill i livet eller inte. Tillslut orkar jag inte mer, tårarna rinner som forsar. Jag brukar inte gråta, men det här var droppen. Det gjorde så himla ont i mig eftersom jag tycker om henne. Jag trodde att hennes och min relation var som jag ser på den. Två systrar, två vänner som bryr sig om varandra och hjälper varandra. Nu när jag tänker efter är det inte mycket hon har hjälpt mig med, men däremot hjälper jag henne ofta. Skjutsar, hämtar, lånar ut grejer, fixar saker som hon inte vet hur det fungerar. osv. Alltid när hon gör nånting här där jag bor ska hon alltid ha beröm från "familjen".
- "Titta, vad duktig jag är som lagar middag. Det är faktiskt ganska komplicerat. Jag gör den godaste köttfärssåsen" brukar hon kunna säga.
Jag menar herre gud, hur svårt är det att göra köttfärssås?! Hennes smakar ju inte ens nånting eftersom hon inte har i nå kryddor, inte ens salt och peppar.
     Vet nu iaf att hon inte gillar mig, hon verkar bara gilla sig själv.

Ett ex hörde av sig, jag visste inte ens att han hade kommit ut från fängelset. Hoppas han inte hör av sig mer. När jag svarade hörde jag att han inte va nykter. Om han fortsätter att höra av sig får jag byta nummer. Jag vill inte ha nått med det där folket att göra längre.

Jag vägrar låta nån sjukdom att hindra mig från vad jag vill göra! Men har som sagt jävligt ont just nu, men jag tänker fan i mig inte ge mig.

Har pluggat fysik idag och det har gått bra som omväxling :) ett kapitel som jag fattar iaf. Det förra was all greek to me. Men får ta tag i det imorrn eller på torsdag. Ska ha kemilabb denna vecka, jag är lite nervös. undrar hur det kommer att gå. Jag vill ju inte behöva lämna labbsalen. Jag ska försöka så gott jag kan. Typiskt att jag ska vara så dålig nu.

Mitt humör är inte kul nu och jag vet precis varför. Jag blir alltid såhär när jag slutar äta nyttigt. Denna helg har min kost endast bestått av choklad! Åt bara choklad i helgen, förutom söndags kväll när jag åt lite kyckling. Jag mår inte bra alls. Så det är inte konstigt att jag blivit som jag är nu. Vet att jag inte får äta sånt egentligen. Hade ett sånt jäkla kakaosug, så nu har jag istället hamnat i ett sockersug. Jag blir på extremt dåligt humör av socker! Blir även de när jag äter bröd och pasta, vet inte om det bara är en slump eller inte men blir alltid det. Jag måste ta mig ur det här nu innan det går överstyr. Då brukar jag bli flyförbannat för allt och jag hamnar i "sockervågor" så jag är antingen hyperaktiv eller så långt ner man kan komma energimässigt (orkar då inte göra nånting eller fatta nånting). Det är skitjobbigt.
     Nu ska jag rensa kroppen på detta humör. Och mitt recept på det är totalt godisförbud och totalt onaturligt sockerförbud. Jag har gjort en gryta som består av röda grönsaker (många tomater så det blir saftigt) och även andra grönsaker. Massa vatten och vitaminer för att rensa genom kroppen och få tillbaka naturliga energin. Den blir det enda jag ska äta på några dagar nu. Lite bättre sömn på det så blir jag fit for fighting igen :)

Har en väldigt dålig hårdag idag, inget går som jag vill.
Har så jävla ont, är inne i en dålig period av min sjukdom. Jag önskar att det inte vore så lång väntetid till doktorn! Jag kan inte hitta mina nyklar, mina nyklar till bilen, cykeln och hemnykeln. Jag har frågat på skolan och jag har letatöverallt hemma där dom kan tänkas ligga. Hittar dessutom fortfarande inte min kamerasladd och jag börjar få lite halvt panik över det. Jag vill kunna lägga upp bilder, men dessutom måste jag ha den till en del skoloarbeten! Jag är äcklad av mitt rum och jag är äcklad av mig själv. Det verkar ha kommit en flugkoloni hit sen vi börjat ha varmare inne, vet inte varför. Jag är väldigt känslig för lukt och det stinker brända flugor på mitt rum från lampan :'( Vet inte vad jag ska göra vill bara sjunka ihop och gråta. Det är iaf tur att jag inte är inne i en period när jag är besatt av mitt ätbeteende. Jag hade inte klarat av det också. Jag är glad över att jag tagit mig ur det.

Det positiva med den här dagen är att det snöade när jag vaknade :) Idag blir det vinterjacka på. Jag ääälskar min vinterjacka.

Jag upptäckte ett till symptom, så jag har varit och beställt tid på sjukhuset. Skulle egentligen ha gått dit för ett år sen, men jag tycker inte om att gå till sjukhuset. Nu fick jag väntetid på en månad. Jag är rädd att jag kommer att fega ur och avboka tiden i sista sekund. Men jag får inte den här gången! det blir bara värre då och blir det det nu så kommer det att gå ut över skolan. Jag kommer inte kunna att vara med på labbarna i sånna fall. Så jag måste måste måste gå dit! Jag ska skriva ner allt jag ska säga på ett papper (eller två :P) så jag inte missar att nämna någonting som jag brukar göra.
      Så här brukar det gå till: Jag vet precis vad jag ska säga när jag går dit. Men när dom ropar upp mitt namn svartnar allt för ögonen och vägen till rummet som jag ska gå känns som flera mil och hjärtat bultar fortare och fortare. Jag tror jag ska svimma och ramla ihop, men lyckas alltid komma fram till rummet. Doktorn ber mig att sätta mig ner. När jag ska börja prata så blir jag helt stum och ibland generad om jag kommer på vad det är jag ska säga. 
Jag tänker ungefär: "Herregud, det där kan du inte berätta eller fråga, doktorn kommer tycka att du är värsta miffot då och förtjänar att lida! Hon/Han kommer tycka att du är äcklig och säga att det inte finns något att göra och sedan hånskratta åt dig när du har gått därifrån. Sedan kommer du att bli samtalsämnet på många fikaraster framöver."
Så jag häver ur mig en mycket, mycket mildare version av det, som att det låter som att det inte är något stort problem alls. Sedan får jag höra saker som jag redan vet om och går efter det därifrån nedstämd över mitt misslyckande och ser att min insats inte har tjänat till någonting. Jag vet inte då hur jag ska göra för att bli kvitt mina problem och ser ingen utväg.

Allt blir suddigt!

Idag tänker jag plugga fysik, skam den som ger sig! Jag ska klara det! Nu j.vlar!!

Nu ska jag gå och träna lite yoga :)
tjingtjing

ps sjukhus skrämmer mig!!!!

Det har varit en bra dag i höstvädret :) Lite kämpig start menmen